Lidingöloppet 2011

Då var det september och dags att besöka Lidingö igen! Mycket vacker natur och även i år perfekt väder med solsken!

Nytt för i år var att vi åkte buss med SISU, Forshaga till Lidingö. Verkligen jätteskönt! Upplockade nära hemmet och framkörda direkt till Lidingövallen. Helt perfekt! Behövde inte leta parkering. Klev av bussen och hämtade våra nummerlappar och tog sedan en sväng på mässan. Köpte nå't klädesplagg och landade sedan i bussen igen för att åka till hotellet. Hotellet låg verkligen underbart fint. Precis bredvid havet! Fin utsikt från vårt fönster. Vackert promenadstråk vid vattnet. Ja, så skulle man bo!

På kvällen bjöds det på mycket god pastabuffé! Riktigt gott! Kaffe och te efter maten, i salongen bredvid. Ja, allt var verkligen perfekt! Vi kände inte så många som var med på resan, men blev genast bekanta med några. Underbara och omtänksamma människor!

Jag kände mej ganska laddad inför loppet! Har ju inte tränat löpning i så många veckor, men kom iaf upp i en distans på 12 km, som längst. Kände mej, trots allt, i ganska bra form. Sprang i samma löparskor som förra året...

Som vanlig är det många i varje startgrupp. Både 30 km och 15 km var fulla i år! Man startar på ett fält och ganska snart skall alla trängas ihop på en smal väg. Det går inte att hålla en hög fart i början, utan det är bara att slappna av och jobba lite lugnt. Sen släpper det en aning bit för bit, men det är alltid folk i spåret som man springer om, eller så blir man omsprungen.

Det gick fint fram till 10 km, sen så började jag få ont i mitt vänstra knä. Förra året sprang jag 30 km och kände inte något i mina knän. Men däremot när jag sedan började springa någon vecka efter loppet, så kunde jag känna av mitt vänstra knä lite. Så jag vilade, helt enkelt från löpningen. Även om vilan blev alldeles för lång…

Alla nerförsbackar blev en plåga!! Man passerar målområdet efter ca 11 km och har då 4 km kvar. Att bryta loppet hade jag ingen lust med. Har jag åkt ända till Lidingö för att springa, så ska jag också komma i mål! Så jag bet ihop och fick väl lunka sakta nerför några av de brantaste backarna. Men de sista 2 km, så ökade jag något för att hinna under 1:50. Och det lyckades jag med…1:49. Inte någon tid jag är speciellt stolt över. Men jag försöker tänka att med den korta träningstid jag ändå fick, så får jag vara väldigt nöjd!

En början på Halvklassikern…kanske???