Lidingöloppet 2011

Då var det september och dags att besöka Lidingö igen! Mycket vacker natur och även i år perfekt väder med solsken!

Nytt för i år var att vi åkte buss med SISU, Forshaga till Lidingö. Verkligen jätteskönt! Upplockade nära hemmet och framkörda direkt till Lidingövallen. Helt perfekt! Behövde inte leta parkering. Klev av bussen och hämtade våra nummerlappar och tog sedan en sväng på mässan. Köpte nå't klädesplagg och landade sedan i bussen igen för att åka till hotellet. Hotellet låg verkligen underbart fint. Precis bredvid havet! Fin utsikt från vårt fönster. Vackert promenadstråk vid vattnet. Ja, så skulle man bo!

På kvällen bjöds det på mycket god pastabuffé! Riktigt gott! Kaffe och te efter maten, i salongen bredvid. Ja, allt var verkligen perfekt! Vi kände inte så många som var med på resan, men blev genast bekanta med några. Underbara och omtänksamma människor!

Jag kände mej ganska laddad inför loppet! Har ju inte tränat löpning i så många veckor, men kom iaf upp i en distans på 12 km, som längst. Kände mej, trots allt, i ganska bra form. Sprang i samma löparskor som förra året...

Som vanlig är det många i varje startgrupp. Både 30 km och 15 km var fulla i år! Man startar på ett fält och ganska snart skall alla trängas ihop på en smal väg. Det går inte att hålla en hög fart i början, utan det är bara att slappna av och jobba lite lugnt. Sen släpper det en aning bit för bit, men det är alltid folk i spåret som man springer om, eller så blir man omsprungen.

Det gick fint fram till 10 km, sen så började jag få ont i mitt vänstra knä. Förra året sprang jag 30 km och kände inte något i mina knän. Men däremot när jag sedan började springa någon vecka efter loppet, så kunde jag känna av mitt vänstra knä lite. Så jag vilade, helt enkelt från löpningen. Även om vilan blev alldeles för lång…

Alla nerförsbackar blev en plåga!! Man passerar målområdet efter ca 11 km och har då 4 km kvar. Att bryta loppet hade jag ingen lust med. Har jag åkt ända till Lidingö för att springa, så ska jag också komma i mål! Så jag bet ihop och fick väl lunka sakta nerför några av de brantaste backarna. Men de sista 2 km, så ökade jag något för att hinna under 1:50. Och det lyckades jag med…1:49. Inte någon tid jag är speciellt stolt över. Men jag försöker tänka att med den korta träningstid jag ändå fick, så får jag vara väldigt nöjd!

En början på Halvklassikern…kanske???

Ledig söndag

Idag är det en perfekt dag för mys och tända ljus!

Tänk vad skönt det är att vara ledig! Vakna utan att väckarklockan ringer. Hade tänkt mej en dag med lite trädgårdsarbete, men eftersom det regnade så blev det inget sånt.
Jag vet att det ligger en del kläder i Mathildas garderob som är för små, så idag var en perfekt dag för lite utrensning där och även påfyllning. Hon växer ganska mycket nu. Kläder som är inköpta innan sommaren är redan för små. Men det är ju så det ska vara.

Det kändes också skönt att veta att jag inte hade något löppass att ta mig igenom idag i detta regnväder. Men det hade min man! Han kom hem efter 19,4 km helt genomblöt och ville att jag skulle sätta på bastun. Helt förståeligt! Man blir så kall när det regnar på en. Hoppas verkligen på bättre väder nästa helg!

Nu blir det soffan, en bok och några tända ljus!

Långpass

Jobbade från kl.06.45 till 15.30 idag. Sen lunch och sen en macka till fikat för att få lite mer energi. Idag hade jag bestämt med för att göra något jag aldrig gjort förut. Springa hem efter jobbet. Fick skjuts av Micke imorse.

Hade kommit ihåg pulsklockan och alla kläder som behövdes. Fin dag, men ändå lite kylig vind. Det blev 3/4 tights och långärmat. Det tog lite tid innan pulsklockan hade hittat satelliterna. Promenerade ner till gångvägen vid älven och startade därifrån.

De första löpstegen kändes bra. Hade ett ganska så snabbt tempo i början för att vara jag. Sprang genom stan, förbi stadshotellet och över bron vid muséet. De första 3-4 km känns alltid lite trögt. Vet inte varför det är så. Efter 4 km så brukar jag känna att det är skönt att springa. Följde sedan vattnet åt höger och tog sikte mot Sjöstad. Sen blev det skogsvägen upp till Herrgården. På skogsvägen där finns det en uppförsbacke där jag började fundera på att gå, men så kom det en cyklist och då kan man ju inte promenera...så jag sprang upp till Herrgården och där fick stannade jag till. Eftersom jag ibland får ont i mina fötter, oberoende vilka skor jag använder, så behöver dom ut ur skorna en kort stund och få lite massage. Men sen så var det bara att fortsätta springuren.

I Alster så dök Micke och Mathilda upp. De hade varit på utflykt och kom i bilen. Lämnade in lite av min packning, bestående av nycklar och passerkort. Men sen så var det bara att fortsätta hemåt. Väl förbi Alster så kommer en skön nerförsbacke. En raksträcka som känns oerhört lång.

Det var ljuvligt att svänga in på gatan vi bor på och sedan anlända hemmet. Orkade hålla ett ganska jämnt tempo under hela löpningen! Kändes hoppfullt inför det stundande loppet.
När jag klev in genom dörre, så såg jag något mycket glädjande - Micke var i full gång att fixa dagens middag! Det ger pluspoäng! :-)

Bröllopsdag - 20 år

I onsdags den 14 september för 20 år sedan så gifte vi oss i St Kils kyrka. Det var en fin höstdag som startade med regn, men lagomt till eftermiddagen som sprack det upp och solen tittade fram, om jag inte minns fel.

Klänningen som jag hade valt, var en prinsessliknande klänning, typ gräddbakelse. Det var ju så modet var då, men bara något år efter så ändrade sig modet och det var inne med lite mer raka klänningar utan krusiduller. Det hade jag kanske mer valt i dag, men inte då. Frisyren kanske jag heller inte hade valt idag. Men det var så jag ville se ut då.

14 september 1991

Så idag, så kom jag på, att klänningen hänger ju fortfarande i klädkammaren i källaren. Så jag kunde inte motstå frestelsen att ta fram den igen och testa om jag fortfarande kommer i den. Och hör och häpna! Jag fick upp blixtlåset och kunde t o m andas. Men lite mer tight satt den nu än för 20 år sedan. Men det gör inget!

Tiden

Utsikt över viken en blåsig sensommardag.

Så blev det då fredag även denna veckan. Är helt ledig denna helgen. Inget engagemang någonstans inplanerat. Känns skönt att ha en nästan oplanerad helg framför mej. Kanske åka på höstmarknad i Alster imorgon, om jag fortfarande har lust med det. Ta med kameran och ta lite foton utefter Alstersån eller vad jag finner som jag vill föreviga. Förra året inledde vi syrrans möhippa på denna marknad. Ett helt år sedan!! Tiden går mycket fort!

Har tänkt lite på tid och på vad man gör med den. Kanske är det för att jag passerat de 40 åren? Det är ju här och nu man lever och det gälller ju att ta vara på tiden. Att leva, kanske inte som om det vore den sista dagen i mitt liv, men ändå försöka njuta och inte bara jobba och försöka få ihop vardagen. Umgås med familj och vänner, för det betyder så mycket för välbefinnandet!

Denna helgen ska jag försöka att ta det lugnt och njuta av tillvaron. Umgås med vänner och kanske t o m läsa en bok. Ja, och så ska jag väl hinna med ett löppass också - tror det är intervaller som står på schemat.

Önskar er alla en trevlig helg!

Allt som inte har hänt

Har varit i Kil ikväll och lyssnat på Tomas Sjödin! Tomas bor med sin fru Lotta i Göteborg. De har 3 söner, varav den äldsta och den yngsta dog för några år sedan i en typ av hjärnsjukdom. Han är författare och pastor i en församling i Göteborg. Tomas berör när han talar och det är så lätt att lyssna på honom. Han är personlig och pratar så naturligt om sin tro.

Han har under drygt 13 år skrivit krönikor i GP, och 85 av dessa krönikor har han samlat i en bok som heter: Jag lutar åt Gud. Den boken är fylld av vardagshändelser och tankar kring dessa. Fick den i julklapp av min mamma, och läste ut den i ett nafs. Den var helt enkelt jättebra!

Boken börjar med en krönika som heter: Allt som inte har hänt. Där beskriver han hur hans fru en dag steg kvittrande in genom dörren till deras hus och berättade att hon hade tjänat 1200 kr på vägen hem från stan och att hon tänkte köpa ett par nya skor för dom pengarna. När han frågade henne hur hon hade tjänat dessa pengar, så hade hon kört igenom en hastighetskontroll och inte åkt fast. Hon hade betonat ordet "minst" på ett sätt som fick honom att förstå att det kunde röra sig om mer pengar än så.

Ibland är skillnaden mellan vår tanke med vårt liv och det liv som verkligen blev, väldigt stor. Men tänk att ibland ändå vara tacksam över allt man har förskonats ifrån, allt det som inte har hänt. Det kan vara ett sätt att bevara tron och hoppet i tillvaron. Kanske är det också ett sätt att orka leva vidare med det som hände och som gjorde så fruktansvärt ont.

Den tanken fick han när han upptäckte ett par nya damskor i hallen.

Halsdukar

Det var flera år sedan jag stickade senast. Mathilda trodde inte att jag kunde sticka...då var det längesen... Fick en impuls att köpa garn för några veckor sedan och tänkte sätta igång direkt. Upptäckte då att det inte fanns någon stickbeskrivning på svenska, utan enbart på tyska, franska, engelska och holländska (tror jag?). En arbetskamrat som är från Tyskland försökte sig på en översättning, men jag förstod ändå inte riktigt hur jag skulle göra. Testade Google-translate med engelskan, men inte där heller fick jag någon större hjälp. En stickbeskrivning verkar vara ett "eget språk i språket".

Till slut fick jag tag på en beskrivning på svenska. Efter det gick det snabbt att sticka. Det tog bara några timmar så var en halsduk klar!

Mycket mjukt och skönt garn!

Blir varmt och skönt om halsen i vinter!

Snigelelefant

Det är precis så jag har känt mej de senaste gångerna jag varit ute i spåret och sprungit. Men idag så kändes det annorlunda. Det kändes lättare och även att tempot var snabbare! "Än finns det hopp för Lidingölopp!"

Träningsfredag

Morgonjogg på stranden i Monte Gordo, Portugal.

En fredag helt i min smak! Löprunda med maken efter en relativt sen frukost. Precis när vi tänkte bege oss ut, så började det regna, så vi avvaktade en stund. Men sen lättade det lite, så då passade vi på att sticka ut. Det slutade ganska snart att regna.

Mitt löppass gick väl sådär, tycker jag nog. Jag tog mej runt 7 km, men det gick segt idag. Men mannen spurtade på i ett rasande tempo. Jag var snigeln och han haren i jämförelse av tempo.

Ett par timmar efter löprundan så var det dags för ett jympapass på Friskis & Svettis, tillsammans med Mathilda.

Nu väntar snart TV-soffan och fredagsmys! Trevlig helg!