När vi kommit i mål bjöds vi på en pastasallad. Inga bänkar eller stolar inom synhåll. Det fick bli att sätta sig på marken och äta. Men hur kommer man ner...känns långt till marken när man har stela ben... När man väl kommit ner; Hur kommer man upp? Jo, det gick faktiskt, men det gick inte fort. Pastasalladen var säkert god. Åt lite av den, men orkade inte riktigt att äta så tätt efter målgången.
Sen var det bara att ta cykeln tillbaka till husvagnen igen för att försöka få sig en välbehövlig dusch.
Eftersom man ska vila 6 timmar innan man får köra bilen hem, så fick våra nära och kära köra bilarna och även dra husvagnen ner till Jönköping. Vad jag hörde så somnade iaf 2 av cyklisterna på vägen tillbaka i baksätet på bilen. Själv var jag vaken och pratade med min chaufför, vilket var väldigt trevligt. När vi sedan kom fram till syrran i Jönköping och jag fick vänta på min man en liten stund, så kände jag hur trött jag var. Hade ju faktiskt varit vaken i ca 35 timmar i sträck, förutom den där timmen vi sov innan loppet.
När vi sedan kom fram till brorsan på Åsen, så var jag rätt så sliten. Klockan var då ca 20.30. Fick lite mat i mig och tänkte bara vila en liten stund för att sedan vara social. Men när jag la mej på sängen insåg jag att somnar jag nu så kommer jag att sova för natten. Så det var lika bra att borsta tänderna och krypa ner. Sov sedan till 09.30 dagen därpå och kände mej faktiskt ganska så utvilad.
Framåt dagen kunde jag känna samma känsla i kroppen som om man hade vakat av efter nattjobb.
Hur jag mådde i kroppen då?
Jo, faktiskt ingen träningsvärk i mina ben. Däremot kände jag mej lite stel i knäna och skulle jag ha satt mej upp på en cykelsadel skulle baken säkert kännas öm. Men på måndagen efter kände jag ingenting i knäna heller.
Känns iaf väldigt roligt att ha klarat av detta långa lopp! Tänk att man orkade. Med tanke på att jag inte fick nå'n träningsvärk, och återhämtade mej snabbt efteråt, så hade jag iaf hade en lagom träningsmängd innan loppet.
Sen var det bara att ta cykeln tillbaka till husvagnen igen för att försöka få sig en välbehövlig dusch.
Eftersom man ska vila 6 timmar innan man får köra bilen hem, så fick våra nära och kära köra bilarna och även dra husvagnen ner till Jönköping. Vad jag hörde så somnade iaf 2 av cyklisterna på vägen tillbaka i baksätet på bilen. Själv var jag vaken och pratade med min chaufför, vilket var väldigt trevligt. När vi sedan kom fram till syrran i Jönköping och jag fick vänta på min man en liten stund, så kände jag hur trött jag var. Hade ju faktiskt varit vaken i ca 35 timmar i sträck, förutom den där timmen vi sov innan loppet.
När vi sedan kom fram till brorsan på Åsen, så var jag rätt så sliten. Klockan var då ca 20.30. Fick lite mat i mig och tänkte bara vila en liten stund för att sedan vara social. Men när jag la mej på sängen insåg jag att somnar jag nu så kommer jag att sova för natten. Så det var lika bra att borsta tänderna och krypa ner. Sov sedan till 09.30 dagen därpå och kände mej faktiskt ganska så utvilad.
Framåt dagen kunde jag känna samma känsla i kroppen som om man hade vakat av efter nattjobb.
Hur jag mådde i kroppen då?
Jo, faktiskt ingen träningsvärk i mina ben. Däremot kände jag mej lite stel i knäna och skulle jag ha satt mej upp på en cykelsadel skulle baken säkert kännas öm. Men på måndagen efter kände jag ingenting i knäna heller.
Känns iaf väldigt roligt att ha klarat av detta långa lopp! Tänk att man orkade. Med tanke på att jag inte fick nå'n träningsvärk, och återhämtade mej snabbt efteråt, så hade jag iaf hade en lagom träningsmängd innan loppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar