Mathilda brukar väcka honom när hon kommer hem från skolan. Då är han lite lagom seg och somnar ibland i hennes famn. Han är så mysig då!
Framåt kvällen så piggnar han till desto mer. Så när det är dags för mej att krypa till kojs brukar han stå vid dörren till buren och spana och se om det är någon som vill släppa ut honom. Och medan jag borstar tänderna, vilket jag då gör sittande på golvet i rummet där han står över natten, så får han springa runt en stund i rummet och utforska lite.
Efter att jag började släppa ut honom sådär lite sent på kvällen, så står han där varje kväll och väntar på att någon skall komma och släppa ut honom. Snacka om att snabbt vänja sig vid en ny vana. Han är helmysig, vår JULIUS!